Sockeplast

Idag har jag spenderat min tid nära en tågräls bland en massa lurviga vänner.

Åhh. Jag börjar faktiskt sakna skolan. Eller, snarare alla människor. Som det är nu träffar jag ju aldrig någon. Jag bara jobbar, jobbar och jobbar. I och för sig är det gött, med tanke på att jag just nu har scorat ett vik på tre månader. Lika med att jag kommer att få en månadslön. MÅNADSLÖN. Hallå, smaka på ordet. Måååååånaaadssslöön. Awesome.

Helgen har annars inget superroligt att erbjuda. Hundutställning imorgon och hästtävling på söndag. Ganska mycket ångest på detta alltså. Ska nog ta lite lustgas nu innnan jag däckar ikväll. Hoppas det håller hela helgen.

Idag har jag köpt en present till min mycket speciellt underbara vän. Den blir fin som snus.

Mhm. Nu har jag börjat plugga på allvar. Var i morse på Komvux uppstart. Där visade det sig att min nya lärare hade bestämt möte med mig denna eftermiddagen kl halv två. Utan att jag visste det. Så därför har jag lyckats åka hem igen samt pallra mig tillbaka. Måste säga att uppstarten var fruktansvärt oinspirerande. Den levererades av en ganska trött och tjock tant i försmå genomskinliga linnebyxor. Uppenbarligen var det största problemet vi skulle förbereda oss att tampas med inloggningen på Fronter. Därför var alla tvugna och logga in på plats och kika runt lite. Otroligt krävande.

Fick också en inbjudan till paj och kaffe. Jäj tänkte jag tills mor min annonserade trimmning av hundarna. Så för min del blev det bara kaffe, om än med fina tillbehör och berättelser. Brummade sedan hemåt på Fjärås bakvägar, höll på att döda en envis duva som inte ville flytta sig. Har de ingen respekt alls för dagens människor?

Nu står hästarna på schemat. Som alltid. Men det är OK, även om det inte låter så ibland. Min pålle äger nämligen fett.

Hatar att våra telefoner inte fungerar förutom när Teliagubbarna ringer och frågar om de gör det.

Dagen började redan tjugo i fem i morse. Ganska ironiskt med tanke på att jag för exakt en vecka sedan gick och lade mig vid den tidpunkten. Anledningen var en avfärd till Alingsås Ryttarsällskap, där det idag hålls regionala tävlingar i dressyr. Icke tyckte min häst. Och det gick som det gick. Hade dessutom försökt byta starttid till en något senare, men fick det enkla svaret att det inte gick. Tack för den ansträngningen liksom. Sedan öppnade de inte sekreteriatet förrän kl tjugo i åtta, trots att det stod i ryttarmeddelandet att de skulle vara på plats 07.00. Men de var i alla fall trevliga när de väl dök upp. Så då fick ju jag vara det tillbaka. Solstråle.

Missade också den lilla gatheringen hemma hos Ytter igår, dels på grund av dagen idag och dels för att min häst inte heller kände nödvändigheten att behålla sina skor på i hagen. Därför fick vi igår roa oss med att försöka få tag på en arbetsvillig hovslagare. Fredag eftermiddag = kul grej. Men men. Har i varje fall intalat mig själv att det finns värre saker, bit ihop, gör det bara. Så får det gå.

Imorgon ska jag arbeta igen. På måndag ska jag till komvux. Emellan det ska jag planera styrke- occh konditionsträning för mig och min pålle. Betyder det att jag börjar bli vuxen nu? Snart bär ju förhoppningsvis flyttlasset iväg också. Hela femtio meter från min nuvarande boplats. Min kära vän är på möhippa. Många har körkort, bil och planer för sin framtid. Saker och ting förändras helt klart.

Idag har jag varit himla effektiv. I cirka två timmar. Därefter tog energin slut. Var uppe i stallet redan klockan 06.00 och fixade, trixade och putsade. Det gick fint ända tills jag kom upp och landade i en av våra solstolar på altanen. För den liksom sög mig fast så att jag inte kunde röra mig. Läskigt fenomen det där...

Ikväll ska jag på räkfrossa, med vin och härligt sällskap. Förhoppningsvis blir det lika trevligt som jag föreställer mig det i mina tankar. Vem äter förresten huvudena på räkorna? Hjärna är inte gott. Usch.

Oj, jag blir lite känslosam när jag kollar på svenska filmproduktioner. Kände att jag var tvungen att beställa DVDn till Upp till kamp!. Så bra, det är helt sinnes.

Förövrigt har jag en liten hype på Kleerup för tillfället. Skulle han stå på min dörrmatta imorgon hade jag dragit in honom och aldrig mer släppt ut honom.



Det finns väldigt fina saker här i världen. Som till exempel saker som görs utan att personen i fråga har någon som helst vinning av det. Självuppoffring kan man kalla det. Kärlek kan man också kalla det.

Jäj! Det var så bra. Nästintill perfekt faktsikt. För när något är sådär riktigt bra, när människor ler tyst för sig själva eller skriker rakt ut, spontandansar i leran eller bara gungar med. Då vet man att succén är given.


I SJ:s skylift kan man va'






Robyn - Alla dansade till disco och nostalgi




ÖL, i sig eller på sig.


Glasvegas - Awesome


Arctic Monkeys - Nonchalanta


Lördagsregn


Antony and the Johnsons med GSO - Magiskt


Att jag dessutom såg ännu fler andra band tillsammans med underbara följeslagare gjorde inte saken sämre. <3


Bilderna är tagna från gp.se

Idag är min pappa glad. Idag har vi nämligen sparat pengar genom att koka EGEN sylt. Många bäckar små hävdar han bestämt. Men går sedan och köper dyra TV-apparater. Logik, någon? Samtidigt sitter jag och spanar in allt snyggt som finns i höstklädesväg nu. Jag blir galen, men pengarna rinner iväg till tävlingar, träningar och små musikarrangemang anordnade i Slottskogen. Och syltsocker då förstås.

Den här dagen var riktigt trevlig. Ledig. Lagom varmt. Ingen speciell ångest. Men som alla vet kan ångest över saker komma ganska plötsligt. Som illamående ungefär. Något som jag fått erfara ganska intensivt de gångna dagarna. Illamående alltså. Ikväll blev det lite mycket. Nu känns det som om korthuset raserar. Det spelar ingen roll om vi kommer springandes med superlimstuben, för uppenbarligen är det försent. Inte mycket att göra. Och egentligen visste vi alla att det skulle bli såhär. Frågan var bara när. Jag har ju hunnit med mycket. Men vill inte att allt ska förändras. Det känns så fel.

I torsdags stod jag i Stickykön. Ganska exakt ett år sedan allra första gången. Bilnycklarna låg tryggt i väskan, pengar till cola var införskaffade och promenixen ensam från stationen p.g.a. ett felläst sms var avklarad. Trots allt detta blev det en toppenkväll med grym musik och lite speciella raggningsrepliker (?). Jag blev misstagen för någon annan (tror jag, annars är det sjukt pinsamt!), upplyft och runtburen på dansgolvet, ja, kort sagt det var så som bara en Stickykväll kan vara.



Bilden har Linda K tagit.

Jag ska till Way Out West! It will be awesome!!!!!!!!!!!

Idag plockade jag upp en liftare på väg hem från jobbet. Mest för att slippa min mongo-kollegas blickar i backspegeln hela vägen till KBA. Kanske lite för att han såg så söt ut i sina gråa cheap monday och blonda lugg. Helt övergiven av den ack så otrogna Onsalabussen.

Har inlett min "byta-dag-kampanj" idag. Dock inte så lyckosamt. Men, som en tant sa idag; trägen man vinner till slut.

Dagen har gått åt till att jobba; få hål i huvudet av allt tjöt, bli spydd på, samt bryta ryggen. Nu kanske det känns som om jag är lite negativ, men det är för det mesta bara som det verkar. En liten fasad liksom. För efter att jag överlevt ännu en dag tränade jag en stund. Det gick, hör och häpna, riktigt kanon. Sedan har jag även trackasserat lite Kungsmässanpersonal genom att springa in och glo cirka en minut innan stängning. Vad gör man inte för den där lilla kicken? Tjack är inte alls nödvändigt. Kvällen har avnjutits i sällskap av Sverrir Gudnason. Eller Tommy Berglund då. Efter Allsång på Skansen såklart. Tantränderna går inte ur i första taget.

Rawr!

I fredags blev jag helt plötsligt ett år äldre. Samtidigt spelade U2 i Göteborg ackompanjerat av fina stormbyar. Inte minst på Snikens kulle. För att verkligen sätta punkt för mitt gångna liv som artonåring hängde jag med mitt fina sällskap till Avenyn och vi beblandade oss med brats och helrör. Det kunde varit värre brukar man säga, men jag fick lite Gothia-Cup- vibbar. Hem kom vi allihop i alla fall, hade till och med sällskap på vägen av den andra numera nittonåriga medlemmen i min familj. Så fint.

Lördagen grydde, och nu var det dags för att inviga das Partyhus. Vi bjöd folk, hoppades på att de skulle dyka upp, köpte mat, dricka och städade. Folket kom (de var mycket trevliga), åt maten och sa att den var god, sjöng, spelade och dansade. De gav oss till och med grymma presenter.
En lyckad afton med deeptalks på badrumsgolvet, promenader till havet samt ett säreget sugrör. 

Ikväll ska jag vara en tant och gå på Diggiloo. Börjar gilla det här tantstuket lite. Ska nog köra på det och bli ung när jag ska vara tant. Eller? Innan dess ska jag dock förtära en välförtjänt kebabtallrik.