Sockeplast

Jag har haft en fantastisk sommar. Det är allt jag vill säga. Fantastisk.

---

---

Igår firades en tvillingfödelsedag. 10 dagar för tidigt enligt almanackan, men tårtan smakade bra ändå. Tyvärr ackompanjerades det hela av ihärdiga snörvlingar från min sida. Åh dumma förkylning, försvinn! Idag ska jag bli frisk. Punkt slut.


Nom nom


Presenter :)


Alla fick inte tårta, vilket skapade en liten del sura miner. Men det gick över när det fick slitas lite presentpapper osv.

Nu är min görkorta semester över. Poff sa det. Men jag har allt sett till att sysselsätta mig fint. Det här med att använda tiden är bra tycker jag.


Lyssna på det här också. Fint som snus.
The Shins – New Slang


Det här är Sebastian och han kan spela på ukulele.


Vägen från och till ukulelen kantas av havet och ibland även solens nedgång.


Annars kan en helt vanlig tisdag bli en kanontisdag med fantastiskt sällskap och likadan musik. Förslagsvis på Liseberg med This Is Head – 0007


Den här illbattingen har lärt sig att hoppa upp alldeles själv i soffan nu, hon är så stolt att det är allt hon gör dagarna i ända.


Andra har en mer blasé inställning till det hela.


Jag vet i alla fall att spontana åkturer till närliggande kommuner för det mesta blir bra. Därför har en del tid spenderats i Varberg också. Den här fina människan var ju där och spelade en kväll.


Icke att förglömma allt hundutsällande som pågår där. Det mest roande är att undersöka tesen "sådan hund, sådan matte/husse". Och ja, det stämmer till 99%. Människostudier alltså.


Sedan kan det ätas mat och pratas och firas födelsedagar också. Hemskt roligt faktiskt.


Sämre utsikt kan det ackompanjeras med. Det var en liten del av min sommar. Jag hoppas nu bara att den inte är slut än. Och att jag får ledigt från jobbet i höst. För jag skall ju tydligen bli jurist. Eller veterinär ännu hellre.

Dagarna rusar förbi och snart är sommaren slut. Eller den yttepyttekorta industrisemestern i alla fall. Idag har jag varit på äventyr alldeles själv och almanackan ser fullbokad ut den närmsta veckan. Om bara en halv månad är jag 21 och eventet för festen ligger på fb. Under tiden lyssnar jag på den här låten som får mig att tänka på mina fina vänner.

Veronica Maggio – Sju sorger

Det finns så många "det här med att" jag skulle vilja dela med mig av. Men eftersom det bara roar mitt lilla huvud så låter jag bli. Kanske för att jag har sträcktittat på fyra Johan Falck-filmer idag. Kan vara så. För övrigt så är det jättesvårt att plocka jordgubbar när man har rött nagellack. Tror ju att fingrarna är nya gubbar som skymtar mellan bladen på marken hela tiden.

Tiden som för ett tag sedan gick så långsamt snurrar nu fortare än någonsin. Att ens få den att räcka till är fantastiskt nog görsvårt. Vill ju göra allt allt allt. Men under tiden som tiden rullar passar jag på att fördriva tiden med saker som får mig att bli glad. Det är ju det som man har semester för.

Hatar att snoret har invaderat min hjärna och fyllt hela kroppen i princip. Nåväl, icke att förtrösta. Jag kan ju vara hemma från jobbet, äta kardemummaskorpor och titta på en viss liten valp som rattar runt i huset. Det är nästintill festligt det.
Långhelgen som var bjöd på så himla många stunder av lycka och mer ska det bli!

Igår var det dags att sätta punkt för våren och framförallt den långalånga vintern. Sommar står det med stora bokstäver i almanackan. De bästa utflugna personerna jag vet har återvänt till staden och solen likaså. På ett berg, med bubbel och peppen kunde inte annat än lycka infinna sig. Magisk blev kvällen och jag tycker att det är såhär vi ska fortsätta, om inte resten av våra liv, så åtminstone resten av sommaren.

Orden som yttrades i helgen var de alltid så trovärdiga men nästan aldrig sanna: det är nog inte så mycket folk. För ärligt talat, det är ju alltid mycket folk. Men moneybrother klarade sig bra ändå. Och ja, jag vann en stjärnvinst. Sämre kan man ha det.

Orden som yttrades i helgen var de alltid så trovärdiga men nästan aldrig sanna: det är nog inte så mycket folk. För ärligt talat, det är ju alltid mycket folk. Men moneybrother klarade sig bra ändå. Och ja, jag vann en stjärnvinst. Sämre kan man ha det.

Det här med att ha chefer som inte är snälla är inte riktigt min melodi. Har kommit fram till att råda över sin egna tid verkar vara det bästa. Frågan är bara hur det ska gå om jag inte har något att bedriva min egna tid med.

Det betyder fånga dagen. Ibland kan man behöva få lite distans till sådant som för det mesta är väldigt nära. Igår vandrade jag runt i solen och kikade på djur och nappträd och sådant. En plastflamingo och gators lokalisering hanns också med. Det är inte klokt vad det finns att upptäcka i en stad som kallas för hemma.

Det här med kalas mitt i veckan är väldigt smart tycker jag. I onsdags gick jag från att fira en hundraettåring till att fira en tjugoettåring. Hemskt trevligt och fint och gott och roligt. Trepersonerskalas är helt klart underskattade.

Födelsdagsbarnet fick bubbel som utlovat.

 

Och vi fick fika i gengäld.

 

Grattis Sebastian!

 

Lite kaffestinna hittades en låda med för mig helt okända träbitar. Tydligen skulle man bygga saker med dem. Så sagt och gjort fick det bli.

 

Det var den fina lilla kvällen det. Nu är Sebastian i Hawaii i två månader och jag är inte avundsjuk.

Dagarna flyter på och spenderas mestadels på vanliga platser. Typ jobbet. Men nu har jag fått ett till jobb och kan därför roa mig med lite variation. Och fantisera bland alla vita landstingetmänniskor. Annars hängde jag för en tid sedan på den där gatan som är så bra.



Där hade någon fin fått rosor.


Vi andra lekte lekar sådär som man gör ibland.



Sen var det ju såklart lite dans involverat.

Den ursprungliga planen var att se Kleerup på Pustervik, men han hade hjärnskakning så vi fick vara utan honom. Dramat utspelade sig istället på BK där huliganer tydligen huserar mitt i natten. Vet inte hur många sparkar ett huvud klarar men det är nog inte många fler än de vi såg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förra helgen bestämde jag och en kär vapendragare att fly landet en stund. Vi tog det mest fashionabla färdsättet, laddade tygpåsarna och for iväg till nordligare breddgrader. Ungefär såhär var det:





Vi såg en massa bra band, mest svenska faktiskt. T.ex. så var Familjen full och glad mitt i natten. Men här ser vi Me And My Army. Jag tycker ju att Kleerup är ungefär en av världens bästa personer. Men det är ju bara jag.


Och Ludwig Bell. Som för övrigt var en av de bästa spelningarna efter en liten norsk flicka vid namn Eline Thorp som spelade piano och sjöng helt fantastiskt.


Kristian och Bård var snälla som lotsade oss runt i den norska natten. Sen fick vi sova på Bårds soffa hela helgen.


Här är Dungen. Som spelade i en kyrka som man fick vänta jättelänge utanför. Men det var ju bra för då hanns det med att knyta nya bekantskaper i kön där ute.


Som turist är det viktigt att ha koll på vissa sedvärdheter. Operahuset till exempel.


Eller parken med alla nakna människor i sten.




Slottet blev ett föremål för våra drömmar. Tänk att det faktiskt bor människor där. Lite som djur i bur.


Guiderna var glada.


Men allra gladast var nog jag och Kevin. I alla fall på denna bilden. Festligt var det!