Sockeplast

Det här med att ha chefer som inte är snälla är inte riktigt min melodi. Har kommit fram till att råda över sin egna tid verkar vara det bästa. Frågan är bara hur det ska gå om jag inte har något att bedriva min egna tid med.

Det betyder fånga dagen. Ibland kan man behöva få lite distans till sådant som för det mesta är väldigt nära. Igår vandrade jag runt i solen och kikade på djur och nappträd och sådant. En plastflamingo och gators lokalisering hanns också med. Det är inte klokt vad det finns att upptäcka i en stad som kallas för hemma.

Det här med kalas mitt i veckan är väldigt smart tycker jag. I onsdags gick jag från att fira en hundraettåring till att fira en tjugoettåring. Hemskt trevligt och fint och gott och roligt. Trepersonerskalas är helt klart underskattade.

Födelsdagsbarnet fick bubbel som utlovat.

 

Och vi fick fika i gengäld.

 

Grattis Sebastian!

 

Lite kaffestinna hittades en låda med för mig helt okända träbitar. Tydligen skulle man bygga saker med dem. Så sagt och gjort fick det bli.

 

Det var den fina lilla kvällen det. Nu är Sebastian i Hawaii i två månader och jag är inte avundsjuk.