Sockeplast

Idag har det varit full rulle, och än är det inte slut. Denna härliga (?) onsdagsmorgon började med en irriterande väckarklockasignal, som sa att jag skulle masa mig pp och gå ner och göra fint i stallet. Sagt och gjort, ut med bajset och upp och duscha.
   Då jag upptäcker att det är ca 10 minuter kvar innan min första lektion börjar (= den ungefärliga tiden det tar att köra in till KBA utan att få böter) känner jag paniken komma skridandes. Men äh, så ofta är jag inte sen tänker jag, sätter mig i mitt åkfordon och rullar iväg. Eftersom allt håller på att byggas om vid vår parkering får jag ytterligare några minuter att lägga till på min sena ankomst. Därför ser jag till att parkera vid en fin närbelägen 1-timmesparkering.
   När jag skuttat in på biologin, där resten av klassen är i full färd med att göra "ögon-test" (ni vet, sådana som ska lura ögat och som man ser 2 saker i 1 på), kommer jag på att jag ju ska vara på studentmöte och får därför hoppa iväg igen.
   Känns som om hela dagen varit helt hoppig. Åkte ut till Ekhaga efter skolans slut, fick vänta i hundra år på att komma in, och sedan spurta tillbaka till skolan igen för att införskaffa en styck studentbiljett. Nu är i alla fall det gjort, ska dessutom in till staden och lägga upp min balklänning imorgon. Snart är det slut!!! Lycka rusar genom kroppen när jag tänker på det. Samtidigt är det läskigt. Vad händer sen liksom?

Nej nu ska jag hoppa ut i stallet. Det enda positiva med att behöva vänta på Ekhaga var att jag kunde göra min egenpåhittade matteläxa. Det gäller att hänga med i svängarna när det gäller differential-ekvationer.