Sockeplast

Åh, dessa tävlingar. Ger kramp i huvudet, lätta anfall av sur mage och lite svindel. Men ändå så anmäler jag mig igen. Och tycker att det är kul att bli bedömd av en (eller flera) sur domare som radan har sett femton medelmåttiga ekipage samma dag. Självklart hoppas alla på vinst och har tusen bortförklarningar när det inte går som planerat. Det var stökigt på läktaren, domarbordets duk fladdrade, yada yada yada. Tycker i alla fall att det borde ge lite rutin om man startar hundra gånger eller något. Hmpf.



Idag gick det i alla fall ganska bra. Vi är ju verkligen inte och slåss i täten, men min nerver börjar ge sig så att det rids lite inne på banan. Måste bara rida liiite till.  Slog den jag ville slå, hyhyhy.