Sockeplast

Igår var det avskedsmiddag för en av de finaste personer jag vet. Det blev tapas och gött häng med en mängd personer jag träffar alldeles för sällan. Och nu när alla drar vidare mot sina livs drömmar är det i princip bara jag som sitter kvar här. Tur är väl att det finns något så häftigt som internet. Det känns bara så sorgligt att en era liksom tar slut här och att det nu är dags att starta upp nya saker.

Har i alla fall anmält mig till HP, för femte gången. Får se vad det har att bjuda på i år.