.

Alltså. Det känns som att mer och mer av det liv jag känner till och har kontroll över försvinner. Små bitar, stora bitar, de krossas och mals sönder till något jävla stoft som ingen kan känna igen som något alls. Allra minst jag. Det här går inte att ta in. Det är för mycket. Helvete.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0