Sockeplast

Vill verkligen ut i natten nu. Trots att klockan är 11.47, det är väldigt vardagligt grått ute, hundarna sussar och jag försöker plugga. Eller kanske just därför. Tänkte korsa om ett tag, har dock redan spenderat lite tid i KBA idag. Provskrivning på schemat. Det var lätt. Så. Ja. Skönt att inte behöva känna pressen på att få högsta betyg i det här. För det är ju liksom bara lite tillfälligt. Men på ett sätt känner jag mig så dålig när jag tänker så. För vissa människor utbildar sig ju till det här för att arbeta så hela livet. Och för mig är det bara en fas.

Hjärtat kan brista på många andra sätt. Brist på hopp, eller snarare försvinnande av hoppet. Men det orkar man ju inte resonera i för då får man ett brustet hjärta av enbart det.