Sockeplast

Gatorna är dimmiga, det blåser små små nålar. Kroppen är fortfarande lite tung och okontrollerbar efter kvällens eskapader. Huvudet snurrar på ett bra sätt. Så mycket skratt, människor, allt sorlar runt runt runt. Det är förresten fortfarande inte är slut ännu. Färden bärs av en pakethållare på vingliga vägar ut från staden, ut mot landet. Nu börjar tröttheten komma som ett täcke som lägger sig med en duns, överallt. Det är dags att ladda om på nytt.

Nej just det. Det var ju inte jag. Jag gick ju och lade mig 22.00 igår.