Sockeplast

Förra helgen bestämde jag och en kär vapendragare att fly landet en stund. Vi tog det mest fashionabla färdsättet, laddade tygpåsarna och for iväg till nordligare breddgrader. Ungefär såhär var det:





Vi såg en massa bra band, mest svenska faktiskt. T.ex. så var Familjen full och glad mitt i natten. Men här ser vi Me And My Army. Jag tycker ju att Kleerup är ungefär en av världens bästa personer. Men det är ju bara jag.


Och Ludwig Bell. Som för övrigt var en av de bästa spelningarna efter en liten norsk flicka vid namn Eline Thorp som spelade piano och sjöng helt fantastiskt.


Kristian och Bård var snälla som lotsade oss runt i den norska natten. Sen fick vi sova på Bårds soffa hela helgen.


Här är Dungen. Som spelade i en kyrka som man fick vänta jättelänge utanför. Men det var ju bra för då hanns det med att knyta nya bekantskaper i kön där ute.


Som turist är det viktigt att ha koll på vissa sedvärdheter. Operahuset till exempel.


Eller parken med alla nakna människor i sten.




Slottet blev ett föremål för våra drömmar. Tänk att det faktiskt bor människor där. Lite som djur i bur.


Guiderna var glada.


Men allra gladast var nog jag och Kevin. I alla fall på denna bilden. Festligt var det!