Sockeplast

Igår pratade jag och en fin en igenom våra liv. Bestämde att nu fick det vara nog med den här tristessen och underliggande längtan om något. Vad? Jag tror jag vet. Men ja, det är som jag sa: som att sitta på motorvägen i 30 km/h och bara bli omkörd jämt och hela tiden. Om det ens finns en bil. Så nu kanske det blir en förändring. Våren har vi. Oceaner av tid och framförallt möjligheter egentligen. Ska bli skönt att dra till norr om ett tag också och att få lite andra toner att njuta av.



Sedan har jag haft en fantastisk dag på mitt arbete. Så. Väldigt. Trevlig. Kommer inte kunna le ens om jag vill imorgon. Trodde dessutom att två människor som arbetat inom vård i sisådär 30 år borde ha koll på arbetsuppdelning i ett arbetslag. Eller så är det precis vad de har. Jävligt medvetet. För 9 jämfört med 3 är inte ok.