Sockeplast

Och jag gillar Markus Krunegård. Punkt slut.

Gårdagen bjöd på en lite oväntad utgång med halloweemtema, trevligt men lite obekvämt när några av människorna inte nöjde sig med vilket häng som helst. Och vi andra var tydligen inte fina nog för att passa in på ställena som de ville till. Blev en liten kompromiss med avenyhäng i alla fall, men serri. Inte mitt vattenhål alltså.
Idag skall det bli en tripp till Borås, farmor fyller 100 - 10. Grattis med smörgåstårta och annan tårta.

Det är faktiskt alldeles för tidigt för att vara uppe och plugga arbetsmiljö nu. Detta trots att jag redan har varit ute och sprungit med hästarna. Speciellt med min bruna pojk som kan ha fått munherpes. WTF liksom. Annars har helgen varit redigt tung. Rolig och lite sorglig. Högeskoleprovet har skrivits och middag har avnjutits. Alldeles för lite sömn och alldeles för många beslut har det också varit. Lite oväntade händelser kom också upp under lördagens regn och dimma. Själv var jag närvarande fast ändå inte. Vissa saker är mycket mer subtla efter lite vin.

Vad som annars gör mig fruktansvärt förbannad just nu är "nyheterna" om att svenska präster som motsätter sig homoäktenskap överväger att avsäga sig rätten att viga människor om de tvingas viga samkönade par. Jävla inskränkta idioter som inte kan se kärlek som just det. Spela roll tycker jag. Och gud älskar alla sa ni?

Man läser det så ofta. I en mängd olika former. Stilar. Alla är olika men ändå så lika, för när det kommer till tragik så finns det i princip inga undantag. Kanske var det därför som jag tyckte att det var nästan lika hemskt att läsa om cancerdrabbade i en tidning och att Blondinbella gjort slut med sin pojkvän i en annan. Det handlar ju om sorg. Det är sorgligt.

Något som kan bli sorgligt eller riktigt bra är morgondagens högskoleprov. Och söndagens tävling. Det som iallafall med hundra procents säkerhet blir bra är morgondagens stundande besök från norr. För Norge äger helt enkelt.

Jag tror bestämt att det snöar

Nu är han tillbaka.

Den här filmen trillade ner i brevlådan igår. Dags för premiär idag.

Såhär kan man se ut när det ska vandras på nattens gator.


Sedan kan man bygga ett torn. Av öl.


Fint.


Partner in crime.

Igår hängde jag och Emma på bästa gatan. Där finns allt. Verkligen. Lite oväntat färdsällskap hem blev det också. Och lite öl och garagebesök och italienare där emellan. Fin kväll alltså.

Är en sådan husmor när det bakas, lagas mat och tvättas här. Blir lite skrämd faktiskt. Får nog ta och skriva ner mina känslor i min svarta lilla bok. En sådan som Hemingway hade. Sedan kan jag skrika att det faktiskt är 2010 nu. Jag orkar inte mer skitsnack. Eller. Inte. Lika bra att låta bli. Resa mig upp borsta, borsta bort dammet och hålla käft. Ja. Så får det bli mina vänner. Så får det bli.

 

Gillar Daniel Adams-Ray just nu. Lite komiskt bara att både han och Oskar Linnros har blivit så himla popiga nu. Från Mister Cool till detta liksom.

Snyggast?







Oskar jue!

Vill verkligen ut i natten nu. Trots att klockan är 11.47, det är väldigt vardagligt grått ute, hundarna sussar och jag försöker plugga. Eller kanske just därför. Tänkte korsa om ett tag, har dock redan spenderat lite tid i KBA idag. Provskrivning på schemat. Det var lätt. Så. Ja. Skönt att inte behöva känna pressen på att få högsta betyg i det här. För det är ju liksom bara lite tillfälligt. Men på ett sätt känner jag mig så dålig när jag tänker så. För vissa människor utbildar sig ju till det här för att arbeta så hela livet. Och för mig är det bara en fas.

Hjärtat kan brista på många andra sätt. Brist på hopp, eller snarare försvinnande av hoppet. Men det orkar man ju inte resonera i för då får man ett brustet hjärta av enbart det.

En sån himla fin dag har det varit idag. Eller egentligen var gårdagen himla fin den också. Den var lite mer hoppsig, stökig, rökig, dansig, festlig än idag. Det var nämligen dags för 20årskalas för två blonda pojkar här i krokarna. Fint som sagt. Ett litet besök i poolen för vissa, en lång väg in i dimman för andra. Jag är dock väldigt nöjd. Och som vi dansade!

Idag har det strosats runt i staden med en väldigt fin flicka. Vi trängdes bland tusen andra människor i affärerna en stund, och kopplade av med lite kakor därefter. Ungefär ett kilo var närmare bestämt.

Gatorna är dimmiga, det blåser små små nålar. Kroppen är fortfarande lite tung och okontrollerbar efter kvällens eskapader. Huvudet snurrar på ett bra sätt. Så mycket skratt, människor, allt sorlar runt runt runt. Det är förresten fortfarande inte är slut ännu. Färden bärs av en pakethållare på vingliga vägar ut från staden, ut mot landet. Nu börjar tröttheten komma som ett täcke som lägger sig med en duns, överallt. Det är dags att ladda om på nytt.

Nej just det. Det var ju inte jag. Jag gick ju och lade mig 22.00 igår.

Gatorna är dimmiga, det blåser små små nålar. Kroppen är fortfarande lite tung och okontrollerbar efter kvällens eskapader. Huvudet snurrar på ett bra sätt. Så mycket skratt, människor, allt sorlar runt runt runt. Det är förresten fortfarande inte är slut ännu. Färden bärs av en pakethållare på vingliga vägar ut från staden, ut mot landet. Nu börjar tröttheten komma som ett täcke som lägger sig med en duns, överallt. Det är dags att ladda om på nytt.

Nej just det. Det var ju inte jag. Jag gick ju och lade mig 22.00 igår.

Ångest hejhej! Just nu känns det bara som en stor väntan på att jag ska kunna göra det jag vill, lyckas lite. Exempel: Har inte haft en enda placering med C i år. Har blivit kvar där jag inte skulle fastna. Blir sinkad av dumma sjukdomar som gör mig mindre levande. Det här är inte sant. Så skulle det inte bli. Ändå trivs jag lite, annars hade jag inte stått ut. MEN. Inte för evigt.

En anhörig pratade med mig förra året om framtiden. Idag frågade hon hur länge jag skulle jobba kvar. Mitt svar var att jag pluggar till USK. Den blicken, jag sjönk så lågt. Fy vad sånt tar på en.

Idag har jag fått uppleva det absolut sämsta med att bli en så kallad vuxen. Finner det frukansvärt dumt och sorgligt att behöva tjata så om något som bokstavligt inte ska vara så svårt. Men varför inte göra som alla andra. Dessutom kostade tandläkarbesöket 481 riksdaler, vilket är 481 riksdaler för mycket. Det var inte ens en tandläkare där.

Sitter med mina små att-göra-listor, mina blommor som inte fått bo i några krukor ännu, planerna som ännu bara finns i mitt huvud och på den lilla blå pappersbiten. I ett hus inte långt ifrån mig finns min nya kärlek. Hon har fyra småsmå fötter och alldeles perfekt sträv men ändå mjuk päls. Tänker på hur livet vore om jag befann mig länger norrut. Försöker hitta en resväg härifrån. Men. Det går trögt. Äh. Kryper ner i min storastora säng där alla tankarna får plats och väntar på ännu en dag.

Kunskapens attraktionskraft är enorm. Sitter och suger lite på det som en karamell. Vet dessutom mycket mer om narkotiska preparat och vidden av hur stor skada de gör. Enormt som sagt. I bakgrunden spelar Festival Håkan och allt är lite lite mer magiskt än vad det brukar.

Lindex reklamlåt ekar i mitt huvud. På repeat. Annars då? Siter och skriver på mitt vård- och omsorgsarbete. Kul att det ska gå så långsamt samt att alla över fyrtio verkar tycka att jag är knäpp som INTE vill vänta i hundra år på att bli klar med något som inte ska ta min tid egentligen. Vill heslt vara färdig igår. Nåja. Helgen bjuder på en massa arbetstimmar och lite festligheter. En dam åker till den brittiska delen av världen medan jag stannar här. Kungsbacka är allt bra tryggt. Sägs det.