Sockeplast

Åh åh åh. Längtar till alla festligheter som kommer att äga rum. Till stunderna då man inte behöver ta med sig femton extra koftor för att inte frysa. Till stunden då man vandrar hemåt samtidigt som solen går upp. Det är så fruktansvärt vackert. Som det är nu gräver jag ju bara ner mig i min säng med blåsten utanför och Rani-Q:n i högsta hugg. Blä för att ha magkatarr och blä för att kaffe gör det värre. Ska väl börja dricka te eller något. Hmpf.

Jag vill också spendera min vår i London. Inte på ett gammalt ålderdomshem där allt luktar instängt och allt arbete bara går runt. Men. Söker bostäder och högskoleplatser. Hoppas och hoppas. Lullar runt i stallet. Som vanligt typ.

• Jag jobbar och står i och hoppas att jag kan spara lite pengar.

 

• Jag tycker att mycket i mitt liv är skit, men det finns ju fina saker som gör att man kan intetänka på skiten.

 

• Jag läser lånade böcker och hoppas på att känslorna är på riktigt.

 

• Jag sätter min tilltro till de lediga stunderna då musiken pumpas och allt blir lite färggladare. Eller dunklare. Det beror på hur mycket som svampas.