Svart är ingen färg.

Och jag gillar Markus Krunegård. Punkt slut.

Gårdagen bjöd på en lite oväntad utgång med halloweemtema, trevligt men lite obekvämt när några av människorna inte nöjde sig med vilket häng som helst. Och vi andra var tydligen inte fina nog för att passa in på ställena som de ville till. Blev en liten kompromiss med avenyhäng i alla fall, men serri. Inte mitt vattenhål alltså.
Idag skall det bli en tripp till Borås, farmor fyller 100 - 10. Grattis med smörgåstårta och annan tårta.

Tre.






Kallt och svart. Kaffe.

Det är faktiskt alldeles för tidigt för att vara uppe och plugga arbetsmiljö nu. Detta trots att jag redan har varit ute och sprungit med hästarna. Speciellt med min bruna pojk som kan ha fått munherpes. WTF liksom. Annars har helgen varit redigt tung. Rolig och lite sorglig. Högeskoleprovet har skrivits och middag har avnjutits. Alldeles för lite sömn och alldeles för många beslut har det också varit. Lite oväntade händelser kom också upp under lördagens regn och dimma. Själv var jag närvarande fast ändå inte. Vissa saker är mycket mer subtla efter lite vin.

Vad som annars gör mig fruktansvärt förbannad just nu är "nyheterna" om att svenska präster som motsätter sig homoäktenskap överväger att avsäga sig rätten att viga människor om de tvingas viga samkönade par. Jävla inskränkta idioter som inte kan se kärlek som just det. Spela roll tycker jag. Och gud älskar alla sa ni?

När hjärtat slår med en vinges slag.

Man läser det så ofta. I en mängd olika former. Stilar. Alla är olika men ändå så lika, för när det kommer till tragik så finns det i princip inga undantag. Kanske var det därför som jag tyckte att det var nästan lika hemskt att läsa om cancerdrabbade i en tidning och att Blondinbella gjort slut med sin pojkvän i en annan. Det handlar ju om sorg. Det är sorgligt.

Något som kan bli sorgligt eller riktigt bra är morgondagens högskoleprov. Och söndagens tävling. Det som iallafall med hundra procents säkerhet blir bra är morgondagens stundande besök från norr. För Norge äger helt enkelt.

Det kanske kommer en förändring.

Jag tror bestämt att det snöar

Påväg någonstans.

Påväg hem. Tack för en fin kväll Blomman <3

Två steg från Paradise.

Nu är han tillbaka.




En kärlekshistoria.

Den här filmen trillade ner i brevlådan igår. Dags för premiär idag.






Tillägnat U


Såhär kan man se ut när det ska vandras på nattens gator.


Sedan kan man bygga ett torn. Av öl.


Fint.


Partner in crime.

Alla platserna.

Igår hängde jag och Emma på bästa gatan. Där finns allt. Verkligen. Lite oväntat färdsällskap hem blev det också. Och lite öl och garagebesök och italienare där emellan. Fin kväll alltså.

Blodet rusar. Nu börjar det.

Är en sådan husmor när det bakas, lagas mat och tvättas här. Blir lite skrämd faktiskt. Får nog ta och skriva ner mina känslor i min svarta lilla bok. En sådan som Hemingway hade. Sedan kan jag skrika att det faktiskt är 2010 nu. Jag orkar inte mer skitsnack. Eller. Inte. Lika bra att låta bli. Resa mig upp borsta, borsta bort dammet och hålla käft. Ja. Så får det bli mina vänner. Så får det bli.

 


Hela själen var bruten.

Gillar Daniel Adams-Ray just nu. Lite komiskt bara att både han och Oskar Linnros har blivit så himla popiga nu. Från Mister Cool till detta liksom.

Snyggast?







Oskar jue!

Dansa trots att hjärtat brister

Vill verkligen ut i natten nu. Trots att klockan är 11.47, det är väldigt vardagligt grått ute, hundarna sussar och jag försöker plugga. Eller kanske just därför. Tänkte korsa om ett tag, har dock redan spenderat lite tid i KBA idag. Provskrivning på schemat. Det var lätt. Så. Ja. Skönt att inte behöva känna pressen på att få högsta betyg i det här. För det är ju liksom bara lite tillfälligt. Men på ett sätt känner jag mig så dålig när jag tänker så. För vissa människor utbildar sig ju till det här för att arbeta så hela livet. Och för mig är det bara en fas.

Hjärtat kan brista på många andra sätt. Brist på hopp, eller snarare försvinnande av hoppet. Men det orkar man ju inte resonera i för då får man ett brustet hjärta av enbart det.


En liten svart bok.

En sån himla fin dag har det varit idag. Eller egentligen var gårdagen himla fin den också. Den var lite mer hoppsig, stökig, rökig, dansig, festlig än idag. Det var nämligen dags för 20årskalas för två blonda pojkar här i krokarna. Fint som sagt. Ett litet besök i poolen för vissa, en lång väg in i dimman för andra. Jag är dock väldigt nöjd. Och som vi dansade!

Idag har det strosats runt i staden med en väldigt fin flicka. Vi trängdes bland tusen andra människor i affärerna en stund, och kopplade av med lite kakor därefter. Ungefär ett kilo var närmare bestämt.

RSS 2.0